Utmaning 1. Geopolitik
Om alla världens länder spenderade lika mycket pengar på klimatkrisen som de spenderade på sin militär, hade det antagligen inte varit någon större kris. Men utformningen på frågan är som skräddarsydd för att passivisera politisk handling.
Effekterna av utsläppen är globala vilket innebär att inget lands utsläppsminskningar i sig är tillräckliga och andras utsläppsminskningar bidrar lika mycket som det egna landets. De värsta utsläppsländerna drabbas (generellt) inte så hårt av klimatförändringarna som varma länder med mindre ekonomiska resurser. Så de länder som behöver minska sina utsläpp mest är allt so
m oftast de som drabbas minst. Klimatfrågans geopolitiska natur gör kort sagt att det finns väldigt lite som driver på utvecklingen utöver det som är ekonomiskt gynnsamt.
Utmaning 2. Gammeldags perspektiv
Något av en grundpelare till att omställning hittills går i en ohållbart långsam takt är ett uråldrigt synsätt på fossila bränslen vs. ny teknik. Jag menar inte att makthavare inte ser potential i de förnybara energikällorna, men kol, olja och naturgas ses fortfarande som den normala grunden för länders energiproduktion och de andra som något extra. Att istället lägga ansenliga delar av statsbudgeten på ny grön teknik ses som ”risker”, trots att dessa förmodligen kommer visa sig bli sunda investeringar.