Kategoriarkiv Fotnoter

Möjlighet 1. Goda innovationsmöjligheter

Den första anledningen till att känna ett uns hopp är att det egentligen finns väldigt få begränsningar i hur man kan skapa elektricitet. Det enda som egentligen krävs är att få en magnet att snurra runt en spole (alternativt en spole att snurra runt en magnet). Bristen på begränsningar i tekniken innebär väldigt goda innovationsmöjligheter för att utveckla nya tekniker och nya sätt att utnyttja energi. De marknadsmässiga potentialerna kommer mer eller mindre naturligt att driva oss mot ett hållbart samhälle. Frågan är bara om omställningen kommer att gå tillräckligt snabbt.

Möjlighet 2. Solen som energikälla

Under en timme träffas jorden av nästan lika mycket energi från solen som går åt i strömförbrukning under ett helt år. Vi har med andra ord en konstant energikälla som inte kommer att ta slut inom en relevant framtid, vars potential är närmast outnyttjad. Tar vi bara vara på en bråkdel av solens energi har vi ström som räcker även om hela världen förbrukar el som vi gör i västvärlden idag. Det finns med andra ord tillräckligt med energikällor och det i överflöd.

Möjlighet 3. Kolnegativ teknik

Som en bonus finns det även modern teknik för att fånga upp redan utsläppta växthusgaser (med bland annat salter) som redan släppts ut. Det fungerar än så länge bäst i samband med industriella utsläpp, eftersom det är mycket lättare att fånga utsläpp som är koncentrerade till skillnad från utspridda i luften. Det i sig är inget att bagatellisera då klimatneutrala industrier vore ett enormt steg i rätt riktning. Men utöver det har man även relativt nyligen börjat experimentera med att fånga (och ibland lagra) växthusgaser som släppts ut sen tidigare.

Utmaning 1. Geopolitik

Om alla världens länder spenderade lika mycket pengar på klimatkrisen som de spenderade på sin militär, hade det antagligen inte varit någon större kris. Men utformningen på frågan är som skräddarsydd för att passivisera politisk handling.

Effekterna av utsläppen är globala vilket innebär att inget lands utsläppsminskningar i sig är tillräckliga och andras utsläppsminskningar bidrar lika mycket som det egna landets. De värsta utsläppsländerna drabbas (generellt) inte så hårt av klimatförändringarna som varma länder med mindre ekonomiska resurser. Så de länder som behöver minska sina utsläpp mest är allt som oftast de som drabbas minst. Klimatfrågans geopolitiska natur gör kort sagt att det finns väldigt lite som driver på utvecklingen utöver det som är ekonomiskt gynnsamt.

Utmaning 2. Gammeldags perspektiv

Något av en grundpelare till att omställning hittills går i en ohållbart långsam takt är ett uråldrigt synsätt på fossila bränslen vs. ny teknik. Jag menar inte att makthavare inte ser potential i de förnybara energikällorna, men kol, olja och naturgas ses fortfarande som den normala grunden för länders energiproduktion och de andra som något extra. Att istället lägga ansenliga delar av statsbudgeten på ny grön teknik ses som ”risker”, trots att dessa förmodligen kommer visa sig bli sunda investeringar.